maybetails

Häromdagen läste jag ett inlägg på FB om en bekanting som var ledsen över skitprat eller liknande i en träningsgrupp på en klubb i närheten av mig. Tjejen som skrev är en otroligt duktig hundförare och trevlig person. Allt var väldigt kryptiskt skrivet och gav förstås massor av svar. Bl.a. så skrevs det senare under dagen i en blogg av en annan person hur fruktansvärt detta var (utan att personen uppenbart visste hur det låg till) och en person ”hängdes ut ordentligt”. Många skrev om liknande upplevelser och känslor.

 

Har funderat mycket på detta och på mycket annat som händer inom SBK, Rasklubbar, Lokalklubbar, träningsgrupper o.s.v. Varför är det så här?
Är det så att vi inte längre kan se skillnad på sak och person?
Är det så att vi inte kan ha olika uppfattning utan att ”bli ovänner” och prata skit om varandra?
Är det så att vi måste ut och offentlig göra våra tillkortakommanden?
Är det så att vi inte längre vågar prata klartext och ifråga sätta utan att ”hamna utanför”?

En klubb, grupp eller vad det nu är måste kunna lyssna på andras åsikter, måste kunna respektera att andra har en annan åsikt även om jag själv tycker tvärt om. Respektera den ledamot eller vad det kan vara som reserverar sig mot demokratiska beslut. När jag gick i skolan (för vääääldigt länge sedan) hade vi redan på mellanstadiet i samhällskunskapen föreningsteknik och fingerade diskussioner. Detta har jag burit med mig genom livet och i alla styrelser (på massor av olika stolar), i alla, kommittéer, i alla arbetsgrupper o.s.v. HUR skulle arbetet kunna komma framåt om alla tyckte likadant?

Tack! Till er vänner som vågar säga sanningar och vågar ha en egen åsikt, inte alltid bekvämt att höra men som jag uppskattar enormt. För dessa vänner känner jag en enorm respekt och dessa vänner vet jag också att jag kan lita på.

 

//Anna